Hmm..
Vill inte ens vara hemma, alldeles för lungt och tyst. Ingen som busar med kablar och slänger sig efter benen när man går förbi.
Ingen som jagar en genom lgh, ingen som jag kan jaga under sängen och vända å springa och få 2 små kattben runtlindad runt benet.
Ingen som får frispel på kvällarna och hoppar runt på sofforna, å hoppar efter lysknappar.
Ingen som kommer och möter en och skriker så fort han får syn på en.
Ingen som kommer och knölar ner sig på magen när man ligger i soffan.
Ingen som kommer och lägger sig tillrätta framför en på mornarna och kurrar när man ska kliva upp.
Ingen som öppnar dörrar och kommer och hoppar upp i knäet när man satt sig.
Ingen som kutar efter en när han är hungrig.
Näe ingen finns här längre.
Mitt lill hjärta !
Kommentarer
Trackback
